Det goda med att lukta aceton

Idag gjorde jag så sista dagen på jobbet innan semestern drar igång på riktigt och som grädden på moset kom jag faktiskt iväg till gymmet. Målet var att köra lite uppvärmning och sedan en runda på Milon. Men det blev en timma på någon form av crosstrainer. Blev lite taggad och motiverad av alla diagram och tabeller som falsar förbi på skärmen. Döm om min förvåning att displayen visade över 700 kcal brända. Nu är jag ju främst på gymmet i jakt på endorfiner och välbefinnande men en kraftig förbränning är ju positivt.

 

Efter ungefär 30 minuter började det sticka i näsan men eftersom det inte var någon i närheten fick jag dra den bittra slutsatsen att det var jag som luktade. En illa frän doft som stack lite i ögonen. Först trodde jag att jag tagit en smutsig t-shirt och det var den som luktade men sedan drog jag mig till minnes att jag läst om LCHF-are som sportar och som luktar aceton. Det var precis den lukten. Det känns faktiskt riktigt gött. För har jag läst på rätt så är den bieffekt av hög ketos och lukten av aceton är lukten av fett som bränner fett. Fett bra alltså?

 

Känner mig till och med lite taggad att komma iväg till gymmet en gång till i helgen innan familjen kommer hem.

 

Det här inlägget postades i LCHF, träning, Viktresa och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *