Nu är det jul igen, typ.

Vi står på tröskeln till november men tematiskt slängs jag mellan allhelgona, jul och nyår. Idag var sista dagen att skicka in julhälsningen. Så håll till godo och god jul 😉

Så är julen här igen och vi får plocka fram julkrubban. Hemma hos oss är det en högtidsstund. Det är alltid lika spännande att veckla upp silkespappret och plocka fram de bräckliga figurerna. Josef med sitt skägg och sin lyckta. Herdarna med sina stavar och fåren. Med åren har dock Josef åkt i golvet en gång för mycket och herdestaven är halv, ett lamm har tappat sitt ben och får luta sig på de andra fåren.
Vår familjekrubba är inte längre hel eller perfekt. Men jag tänker att det är uttryck för något fint. I krubban finns plats för det sköra och det skadade, där finns det plats för lek och improvisation. I vår krubba flyttar alla möjliga figurer in under julen. Där finns oftast Lego-Batman och Spindelmannen för att välja två. Alla vill hylla världens frälsare och vi låter alla få plats. Det får bli en bild för att alla vi, mer eller mindre udda, får rymmas i stallet. Det blir en bild för att Gud sätter inga gränser. Vi människor vill ofta stänga krubban och Guds hus för det som inte passar in i vår färgskala. Då får barnet i krubban påminna oss. Han som ligger där hjälplös och utlämnad till vår omsorg och åt världen. Han som vill öppna alla låsta rum både omkring oss och i vårt hjärta.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *