Inom oss har vi ankaret på havet, inom oss finns stormens öga.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på vart livet skall ta vägen. En av mina sämre egenskaper är just detta, att jag lever livet mycket i framtiden och därmed missar. För framtiden intresserar, man vill ju känna till.

Det känns på något sätt tryggare om man vet hur det ska bli, vad som kommer att hända. Det jag kan planera för eller styra, det gör mig lite säkrare. Visst vore det skönt att få veta, att känna till, att kunna kontrollera, förbereda sig på det som ska komma. För framtiden vet vi ju inget om så den skrämmer litegrann. Det känns bra om man kan genomskåda, behärska och styra faktorer och förhållanden i tillvaron.Det är inte underligt att horoskop, trendorakel och framtidsforskning är på frammarsch. Vi vill veta för vi tror att det ger trygghet men ger egentligen den kunskapen den slags trygghet som vi söker ?

Det är frestande att tänka sig att skyddet finns i kunskap så att man kan ordna det för sig, det är lätt hänt att man söker lugn och ro genom att kunna förutsäga allt, planera och hålla koll. Ge mig klara besked önskar man. Exakta lagar och regelverk. Ett uttömmande svar eller en fullständig innehållsförteckning, det är sådant som får våra applåder och ovationer. Det är det som tycks möta våra behov. Och på ett sätt så är det ju rätt.

Det är bra att ha en någorlunda koll på inkomst och utgift, en ungefärlig tanke om hur vi ska förfara mot varandra, hur vi ska bära oss åt med kommande uppgifter och utmaningar. Det är gott att kunna tänka framåt och vilja satsa på kommande generationers välbefinnande. De som tänkt på sina barns framtid minns vi ju ofta med tacksamhet för det kan underlätta livet ganska mycket. På ett sätt är det ju viktigt att tänka på framtiden. Att ändå ha någon slags plan. Men det finns också en risk nämligen att rädslan får styra vårt beteende att vi ägnar oss åt att bara undvika eventuella problem i framtiden.Vi svänger runt fallgropar som vi inte ens vet om de kommer. Det är ju också lätt hänt att vi låser oss själva och varandra i vår iver att ha kontroll. Du måste bete dig som vi hade tänkt annars går det åt skogen. Du måste följa mallarna för hur ska det annars gå med oss? Vi blir skyldiga att fullfölja idéer även om det inte fungerar för vi hade ju planerat… Viljan till kontroll kan bli för intensiv. För det kan ju vara så att Kunskapen om framtiden som vi tror är ett skydd mot alla eventualiteter kanske är en illusion. Risken finns att vi lurar oss att söka trygghet där den egentligen inte finns. Vi tror att det finns garantier för livet och livets gång när det inte finns det.

I Matteusevangeliet läser jag ”Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”

Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.” 

Det är fariséer, ett populärt folkligt religiöst parti. Dem som var speciellt utbildade att kunna läsa och tyda skrifterna. Nu kommer de till Jesus och så säger de: Tala om för oss, säg nu klart och tydligt: hur hittar vi, hur vet vi var Guds rike finns? så frågar fariséerna. En klargörande upplysning så att vi vet säkert vart vi ska gå. Finns Guds rike där eller där? Visa nu så exakt som möjligt.

Och Jesus svarar att det inte fungerar på det sättet. Man kan inte dra raka linjer och gränser. Verkligheten är så mycket större än människans förmåga att greppa om den. Gud kan man inte rama in och säga där är han eller där är han inte. Guds rike mäter man inte på sånt sätt. Yta och mått går att ta på materiella saker. Där står skåpet kan vi säga men vi kan inte säga där är Guds rike. Lika lite som vi kan garantera vart det inte är. Och det kan vara nervöst att leva med den osäkerheten. Att inte veta exakt vad som kommer och vad saker och ting är. Hur ska jag då veta vad jag ska undvika? Och vad jag ska be andra att akta sig för? Hur ska jag då kunna förutse fallgropar? Det är inte så enkelt att leva helt öppen man vill gärna hålla allt i tydliga fack. Bara så att jag vet.

Horoskopen motsvarar kanske vår längtan att kunna svara på frågan: Har jag en framtid? Och hur ser den i så fall ut? Hur ska jag då bete mig för att få den att fungera?

Horoskopen ger oss ett kortsiktigt svar på behovet av trygghet. Svar på vårt sökande efter försäkringar. försäkringar på att min framtid innehåller det jag önskar och söker i form av familj, kärlek, hälsa och framgång.

Vi lever med frestelsen att känna till allt och Jesus slår hål på drömmen och säger att det är inte möjligt och det är inte önskvärt. Istället säger han  om vårt sätt att möta framtiden och ovissheten att vi ska inte hålla fast i yttre försäkringar och beräkningar. Planeternas ställning i förhållande till varandra, New york börsens prognos om aktiemarknaden, eller ministrars uttalanden om hur svensk industri hamnat i lä på den internationella marknaden, det kan kvitta för tryggheten växer inte ur det. Den växer ur vårt inre. Gud bor i vårt inre, inom oss har vi ankaret på havet, inom oss finns stormens öga. Som en osynlig silvertråd från himmelen till varje hjärta. En kontakt som inte kommer med klara svar och färdiga besked  som du bara har att tacka och bocka för. Inte heller är det en garanti mot sorg och olyckor. Utan det finns en plats inom dig där någon annan också bor, som följer varje andetag, som lever i varje din tanke, upplevelse och erfarenhet. Det finns ännu ett hjärta som slår i varje ditt hjärtslag.

”Gud tar plats i din egen gestalt och kände din puls, …din nöd och din smärta” sjunger vi i psalm 358.

Och kanske är det möjligt att möta sin rädsla för framtiden med just det svaret. Men med svaret att Gud bor i mitt inre och följer med i allt. Gud finns inom oss för att bevara vårt hjärta och vår själ in i livet på den andra sidan graven. Gud lever i vårt innersta för att bära det in i en himmel.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *