Nyårshälsning

”Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: Stå upp och gå ned till krukmakarens hus. Där vill jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på drejskivan. Och när kärlet som kruk- makaren höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, började han om igen, och gjorde av det ett annat kärl så, som han ville ha det gjort.” (Jer. 18:1-4)

 

I en sommarstuga skall man vara på sommaren, eller hur? Men jag tycker väldigt mycket om att vara där mitt på hösten eller tom vintern. Får då är jag själv. Inte en människa syns till och inte ett ljus lyser bland alla sommarstugor.

Tystnaden återvinner Bohuslän och inte ett elektriskt ljus stör stjärnhimlen. Jag kan en molnfri vinternatt se alla stjärnor. Det är så fantastiskt vackert.

Så här inför nyår kan man undra över tidens gång, över det som hänt under året, över de som gått ifrån en, över de som levt tidigare, Kanske känner man tidens gång i både kropp och själ, kanske hoppas man mycket på den nya året. En nyårsafton söker man överblicka, summera och finna perspektiv. Och det är någonting lugnande att se stjärnorna. Diamanterna som gnistrar i skyn och som lyst i miljoner år. De sitter där så långt borta, på avstånd från jorden och dess invånare De står utanför våra konflikter, krig och maktkamp. Utanför mina egna tilltrassalade relationer, lögner, förtvivlade försök att ställa allt tillrätta. Nog avundas jag stjärnorna på himlen ibland som har perspektiv och inte dras in i menlösa strider. De står långt ovanför men ändå når deras ljus till oss. Trots ljusårs avstånd så sänder de sin stråle som en bön om det goda för oss människor. Som ett hoppets tecken om en fredens framtid för jorden.

Och när vi nu står inför det nya året så läser vi texten ur Jeremia och jag tycker mig nästan ana det som stjärnorna vittnar om. Det finns någon som har perspektiv, som känner utvägar och som äger sanningen. Någon som inte själv slåss om makten och om äran. Det finns någon som kan ta denna brutna lerklump till mänskoliv och forma något nytt. Någon som utan att blanda in sin egen prestige lugnt börjar om och ger nya utvägar. Det finns någon som har den stora överblicken och kan räta ut mina tilltrasslade garntrådar. Det finns någon som håller tiden och världen i sin hand. Och i hans namn får vi börja vårt nya år.

Det här inlägget postades i dagens fundering, Predikan, Tankar inför helgen och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *