En man som heter Anders

Min kära hustru brukar säga att det bor en surgubbe i mig.

Hon kanske har mer rätt än vad jag hittills gett henne.

Jag har rätt mycket åsikter om när andra kör bil.

Jag har rätt mycket åsikter om när min fru kör (de håller jag dock för husfridens skull oftast för mig själv)

När hon läste ”En man som heter Ove” tyckte hon att Ove var jag rakt över. Det håller jag verkligen inte med om MEN

 

Idag har jag faktiskt förvånat mig själv. Jag har en liten last. Jag äter oerhört gärna macadamiennötter. De är goda och ett underbart sätt att få i sig en bra procent fett. Men de har en nackdel. De är dyra. 85 gram kostar ca 32 spänn. Jag betalar gärna det men vad som stört mig ett tag nu är att det är lite så och så med de där 85 grammen. Inte ens om jag mäter med påsen på.

Jag väger ju det mesta i matväg så när jag idag vägde nötterna (utan påse) vägde de 71 gram.

Alltså 17% mindre än utlovat. SO WHAT tänker du? snåljåp kanske du också tänker? Men 17 % är lite mer än 5 kronor. Det känns irriterande för en man som jag (se där, jag skrev inte snåljåp)

Så döm om min förvåning när jag finner mig själv sittandes vid datorn skrivandes ett brev till kundtjänst. Nu hoppas jag bara att jag inte idiotförklaras. Så här efteråt när irritationen lagt sig har jag lyft på hatten, presenterat mig för min inre surgubbe (som jag döpt till Folke). Nu skall vi omfamna varandra, lära känna varandra och komma överens om att det kanske är slut på brevskrivandet innan frugan får reda på något

Det här inlägget postades i dagens fundering, Viktresa och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *