Lördagsfolket

Som präst så blir det nästan per automatik att man lyssnar till många reflektioner över texter och livets beskaffenhet. Tyvärr är jag inte världens bästa lyssnar men till mitt försvar orkar jag knappt lyssna på mina egna försök. Kanske borde jag fundera mer på varför så få tilltal går förbi trötthet, vardag och pansar. För egentligen erbjuds jag varje dag en fantastisk chans att växa som människa.  

För två veckor sedan lyssnade jag på morgonandakten i p1 och gjorde en ny bekantskap i  Lina Mattebo. Hennes tankar ville inte riktigt sluta snurra. Hon talade i adventstid om att vänta och de är värda en reflektionsstund allihopa.  

Hon gav mig en ny term, lördagsfolket. Hon benämner dem/oss som:  

”Alla som i sina liv, bildligt befinner sig i den långa lördagen mellan långfredagens korsfästelse och påskdagsmorgonens uppståndelse. Alla vi som ofrivilligt hamnat i en förvirrad och jobbig period som vi inte vet hur den skall sluta.” 

Hon beskriver så fint spännvidden mellan att vara i totalt mörker, sorg och kaos och samtidigt den intellektuella vetskapen att det finns ett ljus i tunneln. Känslan i maggropen och känslan i huvudet. Uppståndelsens morgonen finns där på horisonten men den känns ännu inte i kroppen. Det var en fin beskrivning av något som är svårt att uttrycka i ord. 

Lyssna gärna här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1606221 

Det här inlägget postades i dagens fundering, Morgonandakt; P1; påsk;. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *