Vem säger du att jag är?

Den frågan är lika aktuell idag som när Jesus ställde den till Simon Petrus. Vem är du Jesus? Vem är du Gud? Frågan är lika brännande och svår då som nu. Att posta något som andas religion på Facebook är som att be om en religionsdebatt. Kanske skall man vara glad över att frågan fortfarande engagerar för det betyder att den fortfarande är viktig.

Hela konfirmationstiden går ut på den där frågan (ja, egentligen hela livet. Vem är du och jag?). Någon gång ibland så låter jag konfirmanderna ge luft åt sina egna tankar om Gud genom att skriva ner någon form av trosbekännelse. En trosbekännelse som inte behöver vara sann mer än precis just där och då. Många roliga och intressanta samtal har kommit av denna övning.

 

Credo – Latin för jag tror

När jag idag letade efter en text jag använt för länge länge sedan snubblade jag över resultatet av en sådan övning. En av ungdomsledarna ville göra samma övning som barnen. När man är 17 år kan ens tro se ut så här:

Jag tor på en trygghet som en grund under all förgänglighet

jag tror på en hamn som en tillflykt i stormen

jag tror på en värme som tinar all kyla.

Jag tror på en famn som är öppen när allt annat sluter sig.

Jag tror på en röst som finns i all tystnad.

Jag tror på ett ljus som brinner mitt i mörkret

Jag tror på en guide som visar vägen i vilsenheten

Jag tror på liv som övervinner döden

Jag tror på en kärlek av nåd som övervinner allt.

Jag tror på Gud, som skapat mig, formar mig, och skall förvandla mig.

Jag tror på en Gud, Son och Ande som är så mycket mer än jag kan förstå.

Ovanstående är något jag kan dela även om jag kanske skulle valt andra ord att uttrycka samma sak med. Frågan är hur hon skulle skriva idag. Frågan är hur jag skulle göra min egen övning. Kanske får det bli en övning för en annan dag

Det här inlägget postades i dagens fundering och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *