De tre första veckorna

Efter semestern var det dags. Efter att under våren sett Vetenskapens världs ”eat, starve and live longer” hade jag bestämt mig. Det fick bli ADF eller 5:2. Eftersom jag är en ”allt eller inget”-personlighet tänkte jag mig nog ADF, (alltså fasta varannan dag). Tanken att få äta precis vad man ville varannan dag tilltalade skräpmatsälskaren Anders. Det som skrämde mig när jag tittade bakåt mot våren och ställde mig frågan varför jag gått upp igen i vikt blev svaret sötsuget. När jag fortfarande hade mycket kilon att tappa gjorde det inget om jag tog en chokladbit då och då. Jag gick fortfarande ner i vikt. När antalet kcal per dag blev mindre och mindre ströp jag godiset, det kändes onödigt. Men då infann sig sockersuget, ett sockersug som inte ville ge sig. I ärlighetens namn har jag för det allra mesta ätit rätt ok under hela mitt liv. Mina stora laster har varit juice, godis (och en och annan hamburgare).
Så när semestern var slut tog jag mig en ordentlig funderare på varför jag har några extra kilo och hur jag kan göra något åt det. Är verkligen ADF det bästa? Kommer inte sötsuget tillbaka? Kommer jag kunna stå emot? Jag tror att när någon går på diet så hoppas det steg över. Det är inte alltid så enkelt att fullständigt sanningsenligt titta sig i spegeln och svara på frågan, varför hamnade jag här? Det är många skyddsbarriärer som skall brytas ner/ gås förbi. Samtidigt, gör man inte detta steg ordentligt och tar itu med sina svar så har man bjudit in jojoeffekten när dietperioden är över.
Min fråga blev. Hur blir jag av med sockersuget? Svaret trodde jag var GI. I min okunskap tänkte jag mig två veckor av GI och sedan ADF resten av hösten. Vad jag inte förstått var att sockersuget kommer ju tillbaka förstås. Efter två dagars GI gick jag över till GI-0. Det vill säga LCHF. I en tid är alla andra (känns det som) håller på med 5:2 valde jag LCHF och den strikta varianten, det vill säga runt 20 g kolhydrater per dag. Det har blivit många funderingar och mycket läsande. Rent instinktivt känns LCHF helt galet (vem har inte tittat ner i stekpannan när häller ut stekfettet och tänkt ”tänk att det hamnar i mina blodkärl). Mina känslor gentemot min nästan fyra veckor gamla diet är fortfarande blandad. Jag läser på om LCHF nästan dagligen och det är fortfarande mycket jag inte riktigt förstår.
Resultatet då? Efter tre veckor vägde jag fem kilo mindre än när jag startade. Varav säkert 2-3 kg är vatten (kolhydrater binder vatten i kroppen).
Mer om upplevda bieffekter och farhågor i nästa inlägg

Det här inlägget postades i Viktresa och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *