Rättvisemärkt prästskjorta

Jag är i starkt behov av att uppdatera mina arbetskläder. Till min stora förvåning så finns det väldigt få prästskjortor som är rättvisemärkta. En gång i tiden köpte jag skjortor från ”the fair tailor” men den verkar ha gått i graven.
Så jag trodde mig stå inför valet att köpa från något av de två stora leverantörerna av prästskjortor (både har gjort mig besviken) eller måttsydd i Sverige.
Till min stora glädje blev jag tipsad om en engelsk site och nu beställer jag för andra gången därifrån. 7 skjortor påväg mot Sverige. Bra för mig, mindre slitage på omvärlden och bra för plånboken. win-win-win helt enkelt.

http://www.fairtradeclergyshirts.co.uk

Publicerat i präst | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vem säger du att jag är?

Den frågan är lika aktuell idag som när Jesus ställde den till Simon Petrus. Vem är du Jesus? Vem är du Gud? Frågan är lika brännande och svår då som nu. Att posta något som andas religion på Facebook är som att be om en religionsdebatt. Kanske skall man vara glad över att frågan fortfarande engagerar för det betyder att den fortfarande är viktig.

Hela konfirmationstiden går ut på den där frågan (ja, egentligen hela livet. Vem är du och jag?). Någon gång ibland så låter jag konfirmanderna ge luft åt sina egna tankar om Gud genom att skriva ner någon form av trosbekännelse. En trosbekännelse som inte behöver vara sann mer än precis just där och då. Många roliga och intressanta samtal har kommit av denna övning.

 

Credo – Latin för jag tror

När jag idag letade efter en text jag använt för länge länge sedan snubblade jag över resultatet av en sådan övning. En av ungdomsledarna ville göra samma övning som barnen. När man är 17 år kan ens tro se ut så här:

Jag tor på en trygghet som en grund under all förgänglighet

jag tror på en hamn som en tillflykt i stormen

jag tror på en värme som tinar all kyla.

Jag tror på en famn som är öppen när allt annat sluter sig.

Jag tror på en röst som finns i all tystnad.

Jag tror på ett ljus som brinner mitt i mörkret

Jag tror på en guide som visar vägen i vilsenheten

Jag tror på liv som övervinner döden

Jag tror på en kärlek av nåd som övervinner allt.

Jag tror på Gud, som skapat mig, formar mig, och skall förvandla mig.

Jag tror på en Gud, Son och Ande som är så mycket mer än jag kan förstå.

Ovanstående är något jag kan dela även om jag kanske skulle valt andra ord att uttrycka samma sak med. Frågan är hur hon skulle skriva idag. Frågan är hur jag skulle göra min egen övning. Kanske får det bli en övning för en annan dag

Publicerat i dagens fundering | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Att bli lämnad kvar 

Smärtan att bli lämnad, av sin hustru, av sin man, att förlora sitt barn. Mänskliga relationer är livsviktiga, underbara, fantastiska men också bräckliga och svåra. Detta är temat i mitt serietips

the leftovers

  The leftovers (HBO) ram är att 2% av jordens befolkning bara försvinner en dag och vi som tittare får möta familjer som försöker lappa ihop sina liv. Varför är jag lämnad kvar? Varför försvann mina nära och kära? Hur skall mitt liv gestaltas. Seriens styrka är just personskildringarna. Margareta Qualleys (som spelar dottern Gill) och Christopher Ecclestons (som spelar prästen Matt Jamison) rollprestation är värda en genomtittning bara dem.
 ”the rapture” som uppryckandet kallas är nedtonat. Trots ramen är the leftovers inte en apoklytisk-zombie-världen-går-under serie. Den är tydligt ett drama med ett stänk av Twin Peaks och Lost. Den väcker den många tankar och funderingar kring mellanmännskliga relationer. I mitt arbete som präst möter jag ofta smärtan hos sörjande, känslan av att förlora en anhörig och det märkliga i att vara lämnad kvar med sin sorg (och inte allt för sällan någon form av skuldkänsla). För mig ställde serien många intressanta frågor som jag fortfarande bär med mig.
  Även om man som tittare främst möter polischef Kevin Garvey får vi se flera personporträtt. Dottern Gills desperata försök att få tillvaron och pappa att se henne. Sonens verklighetsflykt och kampen att bli älskad och ha någon att älska.  Garveys vardag går ut på att försöka lappa ihop sin familj. Hans fru är påväg in i en sekt, hans pappa sitter på mentalsjukhus, hans son har lämnat staden och dotterns liv verkar främst gå ut på att göra livet surt för honom. En av mina favoritfilmer är Falling down och frågan är om inte känslan i den filmen går igen i mötet med polischef Garvey. Ingenting går som planerat.
En av manusförfattarna är Damon Lindelof. Som manusförfattare och skapare av serien Lost är han både älskad och hatad. Jag uppskattar det faktum att han inte serverar alla svar utan låter vissa trådar hänga löst. Livet är varken spikrakt eller fullt av svar. Därför är det skönt som tittare att inte bli serverad alla svar.
Serien har fått ett ljummet mottagande men gillar du Lost eller filmer som Magnolia kan jag varmt rekommendera The leftovers. Själv skall jag nu ge mig i kast med säsong 2.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Psaltaren 23 i ny tappning

Nu så här i jultid när allt snurrar allt snabbare har jag gripit tag i min kalender med järngrepp. Så mycket som skall hinnas med på så lite tid. Så när jag letade efter information på svenska kyrkans hemsida idag snubblade jag över en väldigt rolig text. En modern variant på psaltaren 23. En god påminnelse om att inte bli slav under krav, måste och inte minst kalendrar.

”Almanackan är min vägvisare, mig kan ingen styra

den låter mig gå på så många möten
den för mig till sammanträden där jag finner inspiration.
Den befriar mig från lättja, den leder mig på nyttiga vägar
för sina bokningars skull.
Om jag än hamnar i semesterns hotfulla vakuum
fruktar jag inte sysslolösheten
ty almanackans närvaro ger mig
arbete och samvetsro.
Den bereder för mig en plats i allas åsyn
den fyller mitt huvud med idéer
och låter min dag flöda över.
Framgång allenast och resultat
skall följa mig i alla min livsdagar
och jag skall aldrig behöva vila
från almanackans utmaningar, någonsin.

Texten hittade jag på  http://blogg.svenskakyrkan.se/mellantummenochpekfingret/

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En ny bok

En ny kokbok har landat i det mulecska hemmet. Jag vet vad du tänker, en ny hyllvärmare. Jag får erkänna att några av mina kokböcker har jag lagat väldigt väldigt få recept ur. Nästan direkt från affär upp i bokhyllan. Denna gång är risken för det inte så stor. Jag har gång på gång landat på (i?) Maria Emmerich hemsida ( http://mariamindbodyhealth.com/my-books/ ) för inspiration. Hon har tillsammans med Jimmy Moore skrivit en kokbok som heter The Ketogenic cookbook.

Jag ser fram emot The ketogenic cookbook av följande skäl:

Eftersom Jimmy Moores podcasts och tidigare böcker gett upphov till mycket tankar och funderingar skall det bli roligt att ta en djupare titt i hans tänk.

I USA används slökokare/crockpots mycket mer frekvent än i Sverige. Många av recepten utgår från att man har en slökokare och jag ser fram emot att få använda min mer än vad jag gör idag.

Dessutom är jag evinnerligt trött på alla svenska kokböcker a la LCHF med minst 1/3 efterrättsrecept.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Podcast: The Serial

Jag vet inte hur många timmar jag har spenderat framför en amerikansk deckare. Jag trodde mig ha rätt bra koll på hur deras rättsystem fungerar. Så när en bekant tipsade mig om ”the serial” väckte upplägget och berättelsen mitt intresse. The serial är en podcast från Chicago och är i grunden en radiodokumentär. I den får man följa ett äkta fall som en journalist djupdyker i.

Hae Min Lee försvann 1999 och hittas död. Sex veckor senare arresteras hennes pojkvän och döms senare mot sitt nekande för mord. I tolv podcast-avsnitt får man sedan följa hur en reporter börja gräva i fallet. De olika avsnitten tar upp olika aspekter av fallet och till slut kommer jag förhoppningsvis få en bild. Jag kan starkt rekommendera dessa 12 avsnitt om du vill få en rättvis bild av hur svårt och komplicerat ett mordfall är och hur bräckligt ett liv kan vara.

http://serialpodcast.org

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5991206

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Nu är det jul igen?

Det är bara tre veckor kvar till advent och idag var deadline för en julhälning till församlingsbladet. Man lever ju sällan i nutiden utan ofta i en annan tid. Framtid, dåtiden, tänk-om-tiden, utifall-att-tiden. Så jag fick frammana  lite julkänsla och krysta fram något. Jag märker att det mesta jag skriver nuförtiden har ett svag stänk av samhällsdebatten. Så även denna gång.

Så idag blir det en julhälsning även på bloggen

En fantastik julkrubba som vi har större delen av. Den utökas lite för varje år som går. Går att köpa från tex presentbutikkonstfull.shop.textalk.se/ som jag snott denna bild ifrån

När vi tänker på kristen tro är det nog många av oss som ser krubban med Jesusbarnet framför sig. Det är en bild som berättar om livets under men också om dess sårbarhet. Få varelser är mer sårbara än ett nyfött barn. Utlämnade till sina föräldrars vård.

När Gud blir människa utlämnar hen sig i människors händer. Ett språng i tillit tas och Gud ger sig själv, oskyddad, med ett barns förtroende. Bilden av Jesus i krubban påminner oss om att vi alla är skapade till Guds avbild. Men också att  Gud själv är föremål för och känner det som vi gör mot andra, särskilt de oskyddade och försvarslösa.

Julens berättelse är också en påminnelse om att vi likt värdshusvärden får öppna våra hjärtan. ”Här är det fullt, men välkommen ändå” Vi delar gemenskap, vi äter god mat, vi minns och vi tackar. Kanske kan vi denna jul även minnas att Jesus fick, i likhet med så många människor denna höst, lämna sina hem och fly. Julberättelsen påminner oss om att syskonskapet inte bara är med Jesus utan också med vår flyktingbroder och flyktingsyster. Julens budskap är att Gud blir människa och vi därmed är en enda mänsklighet. Vårt hopp och vår glädje denna jul.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Nu gör vi slut

….. eller så tar vi en paus, Facebook och jag. Ganska länge nu har jag tyckt att Facebook ger mig mindre och mindre. Roliga klipp blandas med reklam och bilder på bekantas vardag. För några månader sedan, när lille Aylan spolades upp på en strand i medelhavet, ändrade mitt flöde ton. Det blev en märklig blandning av djupaste sorg och bottenlöst mörker till reklam för ”lyckoprodukter”. Vänners facebookflöden fylls av märkliga inlägg och debatter. Många gör mig glad över att ha så kloka och engagerade vänner, andra provocerar mig. 

Så för att få lite sinnesro tar jag en paus från Facebook, söker mig till andra källor. Så vad skall jag göra med all min tid? Kanske försöka att återuppliva denna blogg, vi får se. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Läslust

Som småbarnsförälder lyser ofta den skönlitterära läsningen med sin frånvaro. På sistone har jag dock prioriterat läsningen och märkt hur mycket jag saknat det. Den senaste boken jag började läsa var Magikerna av Lev Grossman. Detta visade sig vara en besvikelse. George RR Martin rekommenderade boken och det bidrog nog i ärligehetens namn till inköpet.

På ibooks finns ingen klassificering vilken ålder boken riktar sig till men det blev direkt plågsamt tydligt vara en ungdomsbok. Kan Harry Potter trollbinda alla åldrar kanske Grossman kan lyckas med samma konststycke?

Boken är ett dåligt ihopkok av Narnia, Harry Potter och en massa fantasyklyschor

För första gången på väldigt väldigt länge har jag slutat läsa. Min tid är mer dyrbar än så.

I jakt på en ny bok kollade jag in vad Magnus Utbult rekommender. Efter två riktigt bra boktips har han mitt förtroende.

http://www.svt.se/gomorron-sverige/rappt-bra-tempo-vad-mer-kan-man-begara

Boken om terapisoffan har jag helt missat. Den verkar jättespännande. Kanske en bokversion av InTreatment?

Jag som inte alls gillar deckare kommer dessutom ge mig på Murderbag. Magnus sätter ord på en av orsakerna till min aversion ”den saknar de hundra obligatoriska sidorna man finner i svenska deckare. Sidor man bara vill skala bort”

Återkommer med ett betyg så småningom

Publicerat i böcker | Lämna en kommentar

The bröd

Idag blir det utflykt för barnen och mig. Frida jobbar på och vi väljer att åka till Tidaholm där Peter med familj finns. Det lär bli mycket lek och spring i det underbara vädret (åtminstone här i Alingsås skiner solen på en klarblå himmel).

Nu på morgonen har jag faktiskt bakat bröd. Det händer verkligen inte så ofta längre men efter att fått tips om ett väldigt bra LCHF-bröd av en vän så bakar jag nu för första gången detta bröd och det blev jättebra. Luftigt och väldigt likt ”riktigt bröd”.  Josef äter med god aptit och eftermiddagsfikat är räddat.

Receptet hittade jag på lesscarbs.se En ny bekantskap för mig men väl värd ett bokmärke!

Till sex bullar/korvbröd/hamburgerbröd

  • 3 dl mandelmjöl i grundreceptet. Jag har tagit rådet att använda häften mandelmjöl/pofiber
  • 5 msk fiberhusk
  • 2 tsk bakpulver
  • 1 tsk havssalt
  • 2 tsk äppelcidervinäger (Om du vill ha känslan av surdegsbröd, kan uteslutas)
  • 2,5 dl kokande vatten
  • 3 äggvitor

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Blanda samman de torra ingredienserna i en bunke.
  3. Koka upp vattnet och häll ner det, vinägern och äggvitorna samtidigt som du börjar vispa med elvisp, vispa ca 30 sekunder.
  4. Forma sex bollar med fuktade händer. Om du vill kan du strö över frön.
  5. Grädda i nedre delen av ugnen hela 60 minuter.

IMG_2442

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar